Bröllopsinbjudan=klädångest

Varför blir det alltid så?
Nu är man så pass gammal att de flesta man umgås med redan är gifta, så när det plötsligt dimper ned en oväntad bröllopsinbjudan blir man ju jätteglad. Men sen händer något med mig ju närmare bröllopet jag kommer. Jag får ångest, fruktansvärd ångest, så jobbig att jag inte ens ser fram emot en fest med glädje! Varför?? Jag är väl inte så mycket fulare, fetare, äldre än alla andra!? Ändå blir det alltid så.
Jag har sprungit i varenda affär och letat klänning, men har kommit hem tomhänt hela tiden.
-Du har säkert nån fin klänning hemma som du kan ha, sa Lasse.
-Nej, det har jag INTE!!
Men nu blir det  så i alla fall, att jag tar på mig en gammal trasa som hängde i garderoben.


Den ser inte mycket ut för världen, men är faktiskt finare när jag har den på mig. Ja, så får det bli!!

Trevlig onsdag på er go vänner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0