Bara jag!

Vet ni, idag är jag inte alls så positiv som jag brukar vara, för jag har skitont i min vänstra armbåge.
Har redan gråtit flera gånger idag och fått springa in på toa för att badda ögonen.
Jag misstänker att jag fått en riktigt jäkla elak "tennisarmbåge", trots att jag knappt hållit i ett tennisracket i mitt liv :-)
Jag vet också precis hur jag har fått den, men trodde att värken skulle ge med sig när jag slutat med den statiska/monotona rörelsen jag utsatte armen för i slutet av förra året.
Tänkte att jag skulle självläka genom träning osv, men sista två veckorna har det bara blivit värre och värre.

Nu har jag insett att jag inte klarar detta själv och sökt hjälp, så nästa vecka ska jag till sjukgymnasten och hoppas att detta går över snart, tjohoo.

Men när man har det som jobbigast och är lite allmänt deppig över sin situation brukar det finnas en tröstande ängel i ens närhet.
När jag kom, nästan gråtandes, till jobbet i morse säger Katarina:
-Jag har köpt en present till dig, för det stod "Helena" på den.
Tror ni att tårarna som låg bakom ögonlocken bestämde sig för att stanna kvar då?
Nej knappast, för de bara vällde fram, men inte för värken i armbågen just då, utan bara för att hon var så gullig.



Jag fick världens finaste anteckningsbok som är grön och har ugglor på sig.
Katarina vet precis vad jag älskar, men var det inte konstigt att hon hade med sig en sporadisk present till mig just denna morgon som börjat så dåligt!?

Vad vore jag utan mina underbara kollegor som är min dagfamilj?