Benen bara trummade på...

Usch, det här inlägget kommer att låta som en tråkig träningsblogg (inget illa ment om du har en sån blogg) men idag vill jag faktiskt skryta lite över mig själv.
Jag är verkligen inget träningsfreak, jag kör min Zumba på tisdagar och mina 5 km löpband plus styrka på torsdagar, that´s it.
När jag klev upp på löpbandet idag kände jag att det gick riktigt lätt att springa, så när jag hade klarat av mina 5 km var jag inte speciellt trött.
-Äh, jag tar en km till, tänkte jag.
Och efter den en till, och en till. Och helt plötsligt hade jag sprungit 8 km, men då började jag bli riktigt slut. När man har sprungit 8 km känns det ju väldigt nära och frestande att försöka sig på milen.
Så jag pressade mig igenom de två sista kilometrarna, och jag LOVAR att det inte hade något som helst med kondition att göra, bara ren jä*la envishet.
Men jag gjorde något som jag bara gör typ vart femte år: Jag sprang en mil utan uppehåll och i nästan samma hastighet hela tiden (jag ökade efter 5 km).
Jag är stolt över mig själv!!!

Nu behöver ni inte läsa mer självskryt på ett halvt decennium, hihi.


Apropå ingenting så köpte Emma denna tröja idag och ytterligare en i annan färg.
Och äntligen har "ungen" lärt sig att köpa rätt storlek, min storlek. Mamma kan låna!!!!   :-)

Snart är det helg mina fina!


Kommentarer
Postat av: Elvira

Underbart, det finns inget bättre än när man har pressat sig till att springa milen, man blir så jäkla mallig.



Ha en bra fredag och helg



Kram Elvira

2011-02-04 @ 08:27:59
URL: http://elviraspekulerar.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0