Bara jag!

Idag kunde inte Emma vänta längre, för hon har ju faktiskt väntat i ca 10 år, på sin älskade navelpiercing. (Ända sen hon såg någon musikvideo med "Brittan" på TV). Så det blev till att ta en långlunch idag och möta upp Emma plus fem av hennes klasskompisar. Vi gick till Östgötagatan vid Skanstull där East Street Tattoo ligger. Eftersom Emma inte fyllt 18 år måste en förälder vara med och eftersom vi inte har samma efternamn behövde jag även skaffa personbevis för att styrka vårt släktskap.


Emma med fem "moraliska stöd", varav en av dem har gjort en navelpiercing själv.


En opiercad navel.

Tiden rann iväg medan Emma & jag läste och skrev under diverse papper och hon fick skötselinstruktioner osv. Så till slut skickade jag iväg Emmas kompisar till skolan igen. Jag tyckte att det var bättre att bara Emma kom för sent till spanskalektionen än att sex elever skulle komma försent. Detta innebar ju desvärre också att jag skickade iväg Linis som skulle hålla Emma i handen under håltagningen.


Så det blev mamsingen som fick följa med ner i källaren i stället. Fast Emma ser inte ut behöva någon som håller i handen va!?


Emma är redo och naveln har fått en liten ritad "karta" så att det blir rakt och fint.


-Ta ett djupt andetag Emma! 


Japp, där satt den!

Snyggt som tusan. Hade jag haft en sån mage som Emma har, hade jag lätt gjort en navelpiercing jag med. Om jag hade vågat förstås!

Härlig måndag på er!