Bara jag!

På vägen hem idag mötte jag en granne som var ute och gick med världens sötaste valp, en liten dvärgschnauzer. Den var kolsvart och endast nio veckor gammal, och inte rumsren ännu. När jag skulle hälsa på den lilla voffsingen satte han sig på rumpan, och så gör han tydligen alltid när han ska hälsa. Och med de små pyttebenen blir det inga långpromenader ännu, för hunden orkar knappt gå runt huset. Hihi! Gud vad jag var sugen på att kidnappa den lilla valpen och ta hem honom.


Ungefär så här såg han ut, och en sån vill jag också ha när jag blir pensionär. Kärlek!!