Bara jag!

Tänk vad trevligt och roande det kan vara att sitta och tjuvlyssna på folk när man åker tunnelbana.
Idag när jag åkte hem från jobbet kunde jag verkligen inte koncentrera mig på min bok, trots att den är så otroligt spännande. Det satt nämligen två killar i min ålder (ja, folk i min ålder kallas för tjejer & killar), och diskuterade läsning av litteratur. Den ena killen sa att hans dotter älskade att läsa och redan hade läst mer än vad han läst under sin livstid. Hans största problem var att hinna förse henne med nya böcker.
Sen började de prata om när de själva skulle göra recensioner av böcker i plugget, och hålla föredrag inför klassen om boken man läst.
Dessa killar var inte mycket för att läsa i sin ungdom verkade det som, utan föredrog att "läsa" en bok som även gjorts i filmversion. För då tittade man bara på filmen och låtsades att man läst boken. Detta funkade tydligen alltid, utom en gång, för killen med dottern.
Han ställde sig inför klassen och berättade om "boken" och allt gick bra ända tills läraren frågade:
-Vad gjorde mamman under tiden födelsedagskalaset pågick?
-Eeeh?! säger killen.
-Men det finns inte en chans att du kan ha missat det! Det var ju ett helt kapitel, säger läraren.
-Eeeh kalaset? säger killen utan att komma på något svar.
-Du har inte läst boken va? säger läraren.
Och vad skulle han göra mer än att bekänna att så var fallet. Filmen var med andra ord inte riktigt som boken och läraren kom på honom.
Killarna skrattade gott åt detta minne och jag lyckades inte heller hålla ner mungiporna.


Trevligt färdsätt...

Tack ni killar av utländsk härkomst som livade upp min hemresa. Jag ler fortfarande åt era "bokminnen".