Först ut av de vanliga språkfelen i det svenska språket är de, dem och dom, tre ord som ofta förväxlas. Dem orkar inte läsa längre, för dem får ont i ögonen. Ja, det gör ont att se sådana kontruktioner i annars välskrivna texter - närapå så ont att det talspråkliga dom är att föredra. Men vad är det då för skillnad mellan de, dem och dom? Och när ska man använda vad?
De är ett pronomen i tredje person plural, grundform.
De såg mig.
Talspråk: Dom såg mig (mej).
Det vill säga, de fungerar som subjekt i meningen; det är de som gör något i meningen, som agerar i meningen.
Dem är ett pronomen i tredje person plural, objektsform.
Jag såg dem.
Talspråk: Jag såg dom.
Det vill säga, dem fungerar som objekt i meningen; det är dem som utsätts för subjektets agerande, dem är passivt i meningen.
Alltså: Jag såg dem och de såg mig.
Inte: Jag såg dem och dem såg mig.
Inte: Jag såg de och de såg mig.
Möjligen (endast talspråk): Jag såg dom och dom såg mig.
Dom är alltså endast talspråk (även om en del använder det även i skrift), och kan användas istället för både de och dem. Är man osäker kan man alltså ta det säkra före det osäkra och använda (dock helst inte i skrift) det talspråkliga dom, visserligen på bekostnad av stil men åtminstone hyfsat grammatiskt korrekt. Men snälla. Försök iallafall inse att det är en skillnad mellan subjektet och objektet i en mening, och anpassa pronomina därefter.
