Bara jag!

Här har ni en barnslig 50-åring som älskar allt gott här i livet, i stort som smått ❤️

Aix en Provence, dag 3 (o lite dag 4)

När vi vaknade på lördagen, vår sista riktiga dag, packade vi en handduk och badkläder i fall vi skulle orka leta oss till något bad.

Aix en Provence är ju ingen hamnstad direkt, så man måste åka rätt långt för att få sig ett dopp.

Efter att ha köpt en läsk och suttit på en bänk och flämtat i hettan bestämde vi oss för att vi verkligen ville bada.

När vi frågade hur man enklast tog sig till "beachen" blev folk lite halvt förskräckta när vi sa att vi inte hade bil.

-Ojojoj! ungefär, hihi.

Men skam den som ger sig, vi lyckades hitta en buss (nr 50) som tog oss till tågstationen saint-Charles i Marseille. Bussresan tog ca 40 minuter.

 

Att försöka sig på att hitta rätt tåg, köpa biljett osv, på denna station som var både större och rörigare än Centralstationen i Sthlm, var ett spännande äventyr i sig.

Varmt var det också, så det var skönt när det med jämna mellanrum sprutade ut fukt uppe i taket.

 

Vi lyckades luska ut vilket tåg vi skulle åka, för att komma till en mysig liten "fiskeby" vi hört talas om.

Sen hann vi både gå på MacDonalds, toaletten och dricka en espresso i hettan,

innan vårt tåg (mot Miramas) kom upp på avgångstavlan.

 

Själva tågresan tog bara 15-20 minuter, och sen var vi framme i Niolon som vi hört skulle vara mysigt.

Fler än vi var badsugna denna heta lördag.

 

Från tågstationen bar det nedåt hela vägen.

 

Känner redan att det var värt mödan att ta sig hit, så himla vackert!

 

Jag kommer fortfarande ihåg den varma känslan o friden som infann sig i mitt inre, och inser att det inte går att förmedla den med lite bilder på båtar och badande människor, men denna plats var verkligen magisk.

 

Sitter och njuter efter ett ljuvligt (och salt) bad. Lyssnar på franska ungdomar som skojar och busar i vattnet.

 

Tredje doppet eller nåt!

 

Det var sjukt svårt att slita sig från vår lilla lagun och bege sig hemåt igen.

Tur att man fick sig en liten vätskepaus på väg upp för backen till tågstationen (vi hade kollat innan vilka tider man kunde hoppa på tåget tillbaka till Saint-Charles).

 

Lasse checkar en sista gång så att vi uppfattat turlistan rätt och riktigt :-)

 

I väntan på tåget...

 

När vi kom hem kändes det inte helt fel med en sval dusch (man var rätt saltig efter badet).

Sen drack vi iskall champagne (som Lasse köpt i smyg för att överraska mig med), åt frukt & choklad i ett härligt rum med AC.

 

Eftersom det var vår sista kväll bestämde vi oss för att prova restaurangen som taxichauffören Bernard tipsat om, den han och frugan brukar besöka.

Det var egentligen ett stort Casino, och man gick igenom hela byggnaden ut på andra sidan, och där var en härlig restaurang på en jätteterass. Vi hade ALDRIG trott eller förstått att den terassen fanns om inte Bernard berättat det.

 

Efter lite språkförvecklingar med servitriserna och mycket skratt med våra franska bordsgrannar, lyckades vi förstå vad en av fiskrätterna som lät spännande var för något.

-It´s not a fish, sa två olika servitriser.

-It´s like moule, sa gästerna bredvid oss.

Aha, det är pilgrimsmusslor tänkte vi, och Lasse slog till. Jag hann aldrig smaka på hans mat, men den var visst gudomligt god.

 

Trots att jag aldrig varit speciellt förtjust i risotto, valde jag deras mixade fiskspett med just risotto.

Jag säger bara en sak; detta var bland det godaste jag ätit i HELA MITT LIV!

 

Vi frågade vår söta servitris vilket vin hon rekommenderade till vår fisk.

Här hemma i Sverige skulle man ALDRIG rekommendera det "billigaste" i första hand, men det gjorde hon.

-Även detta vin passar bra till, men priset är ju lite annat, sa hon om ett mycket dyrare vin.

Vi tog det billigare vinet, och det passade ypperligt till maten.

 

Jag säger bara;

Tack underbara Bernard för tipset om terassen vid Casinot.

Vi kunde aldrig ha hittat en bättre restaurang för vår avslutningsmiddag!

 

Efter vår eminenta fiskmiddag var det skönt att röra lite på benen (och magen).

För en gångs skull blev jag inte sugen på mat när jag såg "Donkenreklamen", hehe.

 

Denne franske målare föddes och dog i Aix en Provence (1839-1906).

Han var en av de viktigaste bildkonstnärerna i Europa, och inspirerade bland annat Pablo Picasso. Häftigt va!?

 

Färgglada franska macarons kan göra vem som helst glad i sinnet.

 

Dag 4, hemfärd

Fy fan för att åka hem, rent ut sagt :-(

Varken jag eller L var färdiga med Aix en Provence, och det var en sorgens dag att lämna vårt lilla paradis.

Jag tröstar mig med en sista espresso i Marseille.

 

Lite mera "tröst"i Bryssel, hihi.

 

Summa sumarum över vår resa: VI ÄLSKAR PROVENCE!!!

 

Det var kul att läsa ditt reportage från Provance! Du skulle ju kunna skrivs reportage för en resetidning. Blev väldigt sugen att resa dit:)